Ni vet ju att Ciaras knä inte är något vidare. Hon har inte haltat, men vi har vetat att hon inte håller för mer än promenadridning. Så det har varit så otroligt svårt, att välja om vi ska ha kvar henne eller ej. Men nu är det inte längre något val.
Dagen efter att jag skrev det senaste inlägget på bloggen (alltså nån vecka sedan) så gick jag omkull med Ciara. Det var inte alls halt ut men Ciara hade broddar, för säkerhets skull. När jag började trava, lugnt och försiktigt, så var det som att marken försvann under Ciaras hovar. Plötsligt så låg vi bara där på marken, hon och jag och jag började gråta, mer och mer. När Ciara vägrade stödja på vänster fram så förstod jag att detta var sista ridturen.
Nu har det gått över en vecka och hon haltar fortfarande. Ciara har artros och en gammal skada. Hon kan knappt böja vänster framknä.
Ni förstår säkert varför jag är ledsen. Det är ju på sätt och vis mitt fel, även fast det endå inte är det. Risken att hon snubblat/snubblat i hagen är/var ju jättestor.
Vi letar efter annan häst. Men detta känns så fel. Jag vill inte inte ha någon annan häst, jag vill ha Ciara. Men att behålla henne vore ju fel, det gör ju ont vartenda steg hon tar :(
Hon går i hagen just nu och hon är en otroligt intelligent häst, så hon förstår varför jag är ledsen. Hon är också ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar